thejessa

Jag satt vid fönstret på ena sidan gången. Lite småseg sådär som man kan vara på tunnelbanan 10:40 en onsdagsmorgon när man vet att man har en bit kvar att åka.
Han satt vid fönstret på andra sidan gången, tittade trött på pojken snett mittemot som aldrig slutade prata.
Jag lutade mig mot fönstret, tittade ut på tunnelväggar och bergssidor, orkade liksom inte hålla huvudet uppe.
Då nös han.
Små små droppar av snor och saliv stänkte över fönstret där han satt, de glittrade i solljuset.
Jag satte mig upp, huvudet kändes inte lika tungt längre...