thejessa

Oh, by the way... Nån som vill höra repliken kanske?

Så här var det:

Jag, Jakob och vår lilla spring-pojke, Linus, stod på campingvägen och lagade staketet med taggtråd när det kommer fram en kille och tycker en massa (som alla andra fulla festivalare...).
Trevlig som jag är pratar jag lite med honom en bit från staketet (inte alls för att Jakob och Linus ska kunna dra och naja taggtråd utan att han är i vägen..).
Lite senare när vi är på väg tillbaka till området går vi förbi killen igen, där han sitter på kanten av vägen och dricker öl med några kompisar.
Han ropar till mig:

-Tjena bruden! Har inte vi setts förr?
-Jo?? (för det hade vi ju)
-Är du fortfarande lika våt och djup som Marianergraven? Detta följs av en mindre skrattattack från killen och ett morr och fräs från mig..

När jag sen berättade det för Jakob, som missat allt eftersom han gått en bit framför mig med rullen med taggtråd, sa han bara att det var synd att han inte viftat mer med taggtråden när han gick förbi...

Tack för ditt slemmiga försök till raggreplik, den gjorde så att jag och Jakob får gå på bio imorgon!! =)

Tjuvlyssnat hade nämligen en tävling där man skulle skicka in sina bästa, sämsta eller slajmigaste raggningsrepliker och priset var 2 biljetter till filmen Ciao Bella.

Mustafa Moradi är en sextonårig kille från Lerum. Han längtar efter en tjej. Problemet är bara att alla tjejer bara vill vara hans kompis. Men så uppenbarar sig en genial idé: han låtsas helt enkelt vara italienare. På Gothia Cup. En värld av möjligheter öppnar sig. På andra sidan stan är Linnea på jakt efter en kille med stil, mod och brinnande passion. Inte det lättaste att hitta hemma i Sveriges absolut fulaste och tråkigaste förort. Vem vet vad som hade hänt om hon inte träffat världens mest romantiska italienare, ?Massimo?.

Så, tack igen, slusken på campingvägen i Arvika!!

Nu var jag nog alldeles för kaxig, alldeles för snabbt...!
Som att jag orkar sitta och blogga en massa nu... Näe, skulle inte tro det va!

Tänkte ju berätta om hur vi hade det i Arvika men jag tar det en annan dag, då kan jag lägga upp bilder från Jakobs mobil också...!
Hmm... skitkul var det iaf, så mycket kan jag säga..!

Aja, näe... Nu skiter jag i det här!
Ska nöta på mitt jessica-formade-soffhål och dricka cola istället!!

Puss och kläm!

Ikväll ska det minsann bloggas!!

I fredags vaknade jag mitt i natten (05.30 ungefär) och höll på att dö av mensvärk. När det var dags att kliva upp sen vid 8 snåret dog jag ännu lite mer! När jag sen hade så ont att jag kräktes ringde jag jobbet och sjukanmälde mig... Istället låg jag hemma och läste och tyckte synd om mig själv ghela dagen.

Hela lördagen gick jag sen runt på jobbet och hade ont och tyckte synd om mig själv.

Nu imorse när jag vaknade var det första jag konstaterade att jag inte hade ont i magen. WOHO tänkte jag och var på väg att skutta upp ur sängen när jag plötsligt inser att jag fått nackspärr istället. Nu går jag runt som en zombie, dör en smula varje gång jag råkar röra på huvudet, ryggen, axlarna eller armarna och bara tänker på att om det inte går över nu så kommer jag missa det enda roliga jag har inplanerat på hela sommaren, nämligen Arvikafestivalen....

Kill me, kill me now!!

I lördags när jag jobbade kom det in en man i butiken.
Jag skulle gissa att han var i 50-års åldern. Lång, smal och lätt krokig. Bruna tänder och en kroppsodör som påminde om en sunkkrog, en såndär mindre lyckad blandning av alkohol och cigaretter.
Han ville titta på solglasögon. Medan jag plockar fram nycklarna talar jag om för honom att de glasögon han tittar på kostar från 1000 kr och uppåt. Han ser inte ut att ha dom pengarna och jag tänkte att jag kanske kunde bespara mig besväret att låsa upp och låta honom kladda på bågarna, som jag sen skulle vara tvungen att putsa.
Han rycker till och tar fram plånboken. Han fumlar upp myntfacket och tappar sen ut tre enkronor som snabbt rullar iväg över golvet, självklart åt olika håll. Han skrattar åt sin egen fumlighet, ett hest men samtidigt bullrande skratt och böjer sig sen stelt ner för att plocka upp den krona som stannat närmast hans smutsiga gympaskor. Jag går runt honom för att se om jag kan hitta den krona som rullat iväg mot disken. Han kommer närmre mig och säger i en förtrolig ton: "Jag jobbar på Samhall va, och vi är ju liksom lite kompisar va, så visst kan jag få rabatt va..."
Precis när jag ska svara, vänligt men bestämt, att "min chef är tyvärr inte här idag" och att "jag kan inte besluta om såna saker" känner jag en oväntat stark hand grabba tag om min rumpa. Nånstans långt borta hör jag hur någon börjar skrika. Någon skäller ut mannen, säger att han inte är välkommen i den här butiken och att han ska gå härifrån på en gång.
Mannen börjar backa ut ur butiken samtidigt som han håller händerna ursäktande framför sig. Det går tydligen inte fort nog för rösten fortsätter skrika åt mannen att han ska "gå härifrån. Stick! Så där gör man inte, försvinn på en gång!!"  Ungefär vid stick inser jag vem det är som räddat mig från hans smutsiga händer, vems röst det är som jag hört skrika åt mannen. Det är ju jag!! Jag har, utan att själv vara medveten om det, skällt ut honom, föst ut honom ur butiken och sen viftat iväg honom ännu en liten bit.

Mannen ber om ursäkt och säger att han ska gå på bolaget istället, sen lommar han iväg...

Ett sms till Jakob med frågan "får man skrika åt kunder som nyper en i rumpan?" får svaret "ja, och om det inte finns några vittnet får man slå dom också"...

Nästa gång, gubbjävel, jag säger bara det, nästa gång...!