thejessa

Idag när jag var på väg hem från jobbet kom jag på vad jag kommer sakna när jag flyttar till Uppsala...  Jag kom gåendes från tunnelbanan med 2 tunga matkassar (läsk väger tyvärr en hel del...) när en kille, kanske 50 meter framför mig på gångvägen, vänder sig om och ropar till mig. Vill jag kanske ha hjälp att bära mina kassar?
Nu är ju jag rätt stark (vem försöker jag lura egentligen?) så jag tackade nej och kånkade hem mina kassar själv. Jag började tänka på när jag flyttade in i Norsborgslägenheten.
Som helt nyutflugen från hemmets trygga vrå är ju (minst) ett besök på IKEA standard. Så även den här gången. Jag och mamma tog bilen och mitt flyttlass och åkte ner till systeryster på fredagen, dagen efter åkte vi 3 till IKEA och packade bilen full med bra-att-ha saker. En säng, ett skrivbord, ett badrumsskåp och lite smått och gott. När vi kom hem igen och skulle börja släpa upp allt till lägenheten dök en granne upp. En liten farbror som direkt erbjuder sig att hjälpa till att bära saker. Han får ner allt från bilens tak, in med allt i hissen och sen hela vägen in i hallen där han även erbjuder sig att skruva ihop allt. Vi tackade så mycket för hjälpen men sa att vi kunde skruva själv, javisst, bara ring mig om ni vill ha hjälp!!
Hur ofta kommer såna saker hända mig i Uppsala? Näe, precis!!

Iofs, i Uppsala har vi nog inte inbrott i bilen efter mindre än en vecka, ingen kommer erbjuda mig koks när jag ska köpa glass och jag är ganska säker på att ingen kommer använda trapphuset som toalett och för att röka på i...